Karin Boye

Allt, allt jag ägde
var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.

Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.

Låg jag vaken på natten
och tänkte ingenting
andades, kände jag dig, dig,
du var runt omkring

Livlöst är livet,
där itne du är kvar.
Världen är en väldigt skal
som ingen kärna har.

♥K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0