Requiescat in pace

Igår tog min mobil sitt sista andetag. Sorgligt men sant. Hade det på känn att det skulle hända snart men när det väl hände så kom det som en chock. Min älskling som varit mig nära i exakt tre och ett halv år nu, död som en tegelsten. Men i guess det är bara att gå vidare i livet och se framåt nu. Men allvarligt, är lite fundersam om erik gjorde ngt med den under söndagen, han hade den ett tag och senare gick det inte riktigt att sätta på den. Eller så kan det ha göra med att den låg i en ganska blöt jackficka i några timmar...?

Problemet är bara att jag sitter med denna tegelsten just nu...

♥K

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0